Suomen Blogimedia

Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Los Angeles

En lördag och söndag

3 februari 2019

Den här helgen har det regnar otroligt mycket här i södra Kalifornien. Ens första reaktion är att detta är en bra sak eftersom den här delen av landet lider av torka. Men på grund av bränderna i höstas finns det för få träd som med sina rötter kan hålla ihop jorden och det leder till mudslides. Många vägar är avstängda och igår uppmanade myndigheterna folk att stanna hemma.

Vi var bjudna på inte mindre än två fester och beslöt oss för att trotsa ovädret. Det är lite läskigt att köra på motorvägen när det regnar. Inte bara för att folk är så ovana att köra i regn, men också för att alla väderfenomen är så uppskruvade till max. När det regnar öser det verkligen ner.

Vi kom ändå fram till Magnus kompis Rebecca vars son fyllde ett år. Mycket kul fest med massor av nya människor att prata med. Plus: En photo booth! Överraskande kul. Eller så är jag bara en lättroad person. Otroligt bra egenskap i så fall.

Redan halv fyra åkte vi vidare till två andra kompisar som bjudit ett gäng svenskar på middag. Älskar att alla fester i LA börjar så tidigt. Jag tog tyvärr inga bilder, men ni får lita på att det var väldigt trevligt med god mat och prat om amerikansk politik (mina intressen nuförtiden är inte så wild and crazy). Tidigt på söndag morgon sa Vidde att han kände sig tung i kroppen. Sen spydde han och jag var tvungen att avboka söndagens häng. Det pågår nämligen Superbowl här och jag hade bjudit hem några kompisar. Jaja, så kan det gå. Magnus, det osolidariska aset, drog ändå iväg till en kompis för att kolla på matchen. Hoppas att ni haft en söndag som påminner mer om Magnus’ än min.

Podcast

Influencerpodden, den nya stora?

3 februari 2019

Redan 2012 försökte jag få min dåvarande arbetsplats att satsa på några poddar, men ingen var speciellt intresserad. Några år senare dök en nyhetspodd upp, men försvann sedan. Jag tycker det är synd eftersom poddarna i dag är en så naturlig del av mediaflödet. Det är ett enkelt sätt att ta in information (eller bara underhållning) och ett nytt sätt att haffa in annonsörer som kanske tröttnat på printmedia. För er som är intresserade av exakt HUR bra det går för poddar i USA vill jag tipsa om nyhetsbrevet (som för övrigt borde sändas också i podcastformat) Hot Pod.

Fördelen med podden är bland annat att lyssnaren samtidigt kan promenera, köra bil, vika tvätt eller något annat som kräver lite uppmärksamhet. Plus att det är väldigt intimt. Att varje morgon ha New York Times Micheal Barbaros röst i mina öron gör mig trygg.

Magnus klipper ganska många poddar nu och mer verkar det bli. Det som är intressant är att många influencers gått från blogg till Instagram och nu slänger in en podd. Min egen analys på det är att folk tröttnat på Instas tillrättalagda yta och vill ha mer av personerna bakom den. Om jag skulle vara poddproducent skulle jag uppmana poddarna att vara transparenta och berätta om sina liv. Jag säger inte att man behöver gröpa ur det mest privata, men berätta om misslyckanden och dråpliga situationer. Mänsklighet är så mycket mer intressant än det perfekta.

Men hörni, nu undrar jag vilka poddar ni lyssnar på! Lyssnar ni till exempel på några av Maggans influencerpoddar som Kenza & Dani _när livet händer, Oss emellan med Klara Elvgren & Fanny Lyckman eller Rebecca Stella & Vanessa? 

Jag har för övrigt gått från att använda telefonens egen podvcastapp till Overcast, som är så mycket bättre. MEN det blev snyggare att ta screenshots på Podcaster. Snart kommer för övrigt alla att bara lyssna på på poddar på Spotify som verkar gå hårt ut med podcastsatsningar. Ja och så spelar vi in ett nytt avsnitt av Magnus och Peppes Podcast idag. Ska bli så KUL!

Jobb Länkar Los Angeles Personligt Tips

Följare på Instagram

2 februari 2019

På Twitter finns det en hashtag som heter typ #FF Follow Friday där man tipsar om andra bra konton att följa. Jag har hittat en massa intressanta personer som skriver bra saker där. Tycker att Instagram borde ha en motsvarande (eller finns det kanske?). Till exempel en dag i veckan när man öppnar upp sitt eget universum och tipsar om andra bra konton att följa. Mitt mål 2019 är att få 10 000 följare (ligger på knappt 7000 nu). Det känns som ett rimligt argument för samarbetspartners, plus att jag då kan länka till bloggen direkt från stories.

Eftersom jag bor så långt borta från många av mina vänner blir Instagram (stories!!) ett sätt för mig att få en inblick i deras vardag. Vid sidan om det följer jag såklart en massa konton för att de är inspirerande, snygga och jag vet inte: Sympatiska? Jag tänkte tipsa

Om ni inte redan följer Aningslösa Influencers tycker jag att ni ska göra det nu. Ett konto som vill diskutera flygets inverkan på miljön.

Tycker att Stilkontot är väldigt inspirerande och kul att följa. Roligt med svensk design och en jordnära och relaterbar inställning till mode och trender.

På tal om stil och inspiration är Tracee Ellis Ross är stor förebild. Allt hon rör vid blir guld och inte sällan klär hon sig sedan i det.

För humor och barn vill jag å det varmaste tipsa om Hormoner och Hemorrojder. Fnissar ofta högt, känner ofta igen mig. I samma kategori finns såklart Hej Hej Vardag (men tänker att ni alla följer henne redan) och Knivlisa. Så SJUKT roliga.

Jag ska försöka göra detta till ett regelbundet inslag på bloggen. Ni får hemskt gärna tipsa om kul, inspirerande och snygga konton att följa. I framtiden kanske jag ska göra dessa inlägg i kategorier, tipsa om stil, barn, miljö etc i olika inlägg. Ja så får det bli. Ja och på Twitter heter jag Peppe Öhman om någon av er är där.

Okategoriserade

OOTD februari 2019

1 februari 2019

Det sägs att februari är den tråkigaste månaden av alla, men lyckligtvis har vi ändå alltid varandra och MOTSTÅNDET! Nu om någonsin gäller Treat Yo Self. Unna dig lediga kvällar, choklad, chips, sheet masks, komplimanger, sovmorgon, Netflix i sängen, långa promenader med vän eller vad det nu är som får dig lugn och glad. Det måste verkligen inte handla om konsumtion eller mat. Jag har unnat mig att vara lite självgod och tänkt på hur otroligt det är att vi kom till LA 2013 utan större planer, men kära i staden, sade upp oss från våra trygga jobb och på nån jäkla vänster har klarat av att stanna på den här asdyra platsen.

via GIPHY

Nu tänker ni kanske att februari i LA inte kan vara något att klaga på och ni har såklart rätt. Det är härligt här också på vintern, men i helgen ska det regna så mycket att myndigheterna uppmanar folk att stanna hemma. Ursprungligen skulle jag göra en intervju imorgon (lördag), men på grund av regnmassorna var vi tvungna att avboka.

Det här har inget med resten av inlägget att göra, men vi kör ändå: Hanna skrev att man ska spruta in torrschampo i nytvättat hår för att det ska hålla sig rent längre. INTE i halvsmutsigt hår. Det här var en minst lika stor aha-upplevelse för mig som när jag lärde mig att hudolja i sig inte fuktar så mycket, men är bra på att kapsla in fukt. Ni får hemskt lära mig mer om livet. Typ: Bananer och äpplen ska inte förvaras ihop eller att tomater är godare om de får bo utanför kylen.

Just det! OOTD: Skinnlpaj: Second hand, tröja Kenzo (den är Magnus och jag har köpt den second hand åt honom), tights Filippa K och sneakers Fila.

Länkar Okategoriserade Podcast

Veckans bästa tips

1 februari 2019

Jag kan inte påstå att jag drabbats av bloggtorka, just den här morgonen är min hjärna som en tom hangar. Om man ropar kommer det att eka i flera minuter. Det har varit något skumt med den här veckan, jag har varit otroligt lättirriterad. Känt mig misslyckad och nere. Saken har inte blivit bättre av att mitt yngsta barn gått in i nåt slags demonfas där hon blir rasande så fort hon inte får som hon vill.

Därför ber jag att få presentera andras smarta tankar. Hoppas att ni gillar detta hopkok av grejer jag själv fastnat för i veckan.

Barn som föds i USA får automatiskt amerikanskt medborgarskap. Det här gör folk tydligen business på och nyligen avslöjades en kinesisk ”resebyrå” som ordnade visum för och tog in gravida kvinnor i landet så de kunde föda amerikanska barn. Ett sånt här paket (inklusive förlossning) kunde kosta upp till 100 000 dollar. Och här är mer (på svenska) om varför förmögna kineser vill föda barn i USA.

På söndag är det Superbowl och USA dricker öl, äter chips och hotdogs. Det som är lite kul är att a) LA-laget Rams är med! b) Rams har manliga cheerleaders! Så bra för det oerhört normativa USA. På tal om amerikansk fotoboll säger den här artikeln mycket om klassamhället i USA. Den här mamman väljer hellre risken att hennes söner ska få hjärnskador när de spelar fotboll än att de riskerar att gå med i gäng och skola från skolan.

Kids in mostly white upper-income communities in the Northeast, Midwest, and West are leaving football for other sports such as lacrosse or baseball. But black kids in lower-income communities without a lot of other sports available are still flocking to football. In keeping with America’s general racial demographics, white boys continue to make up the majority of youth-tackle-football players, according to data from the Sports and Fitness Industry Association.”

Efter serien om R Kelly hade en dokumentär om Michael Jackson premiär på Sundance filmfestival. Där berättar två vuxna män om hur de som barn tillbringade nätter hos MJ och hur han våldtog dem. När de vittade om samma sak för tjugo år sedan var de barn och för rädda för att säga sanningen. Tänker mycket på hur MÄKTIGT #Metoo varit om hur vi nuförtiden tror på offren.

Strävan efter att hitta det allra bästa alternativet gör oss bara olyckliga i längden. Det finns nämligen inte bara ett bäst.

Nästa stora revolution är A1. Jag tycker att det är så spännande och lite läskigt. Här är en podd och en text om artificiell intelligens.

På tal om poddar så var dagens avsnitt The President and the Publisher ett riktigt bra avsnitt. Jag tipsar förresten om bra engelskspråkiga poddar på Amerikabloggen.

För er som är det minsta intresserade av amerikansk politik och nyfikna på vem mannen med Richard Nixons fejs tatuerat på ryggen är vill jag rekommendera dokumentären ”Get me Roger Stone”. (själv känner jag inför amerikansk politik det sportintresserade känner inför Superbowl).

Jobb

Jobbet och livet

31 januari 2019

Friday Lab kurs två och tre håller ju på as we speak och jag tänker extra mycket på hur och när, på vilket sätt och hur MYCKET jag jobbar. En stor del av FL är ju Facebook-grupperna och jag får själv ut så mycket av att läsa hur folk strukturerar upp sina dagar. Jag kunde själv vara bättre på strukturen (ska skriva mer om det senare), men oftast göra jag kreativa uppgifter på förmiddagen, inte sällan enligt pomodoro-metoden och sparar det mekaniska/montona till

För några dagar sedan läste jag den här artikeln i New York Times om idealet att jobba jättemycket. Jag pratade också kort om den i senaste Mellan raderna. I dag märkte jag att DN hade översatt den, så varsågoda ni som hellre läser på svenska. Den är absolut läsvärd. Den går i korthet ut på att det i USA (och kanske också i Europa) finns en uppfattning om att jobba hårt leder till framgång och att några få extremt rika personer i Silicon Valley (jag ser på dig Elon Musk) har sålt in den här lögnen delvis för att det gynnar dem själva att folk som jobbar för dem gör det så mycket som möjligt.

”… en intervju med Marissa Mayer, tidigare chef för Yahoo, från 2016 där hon sade att det är möjligt att arbeta 130 timmar i veckan ”om man är strategisk kring när man sover, när man duschar och hur ofta man går på toaletten”.

Själv jobbar jag ganska lite. Under hela mitt yrkesverksamma liv har jag känt mig halvlat. Det sagt får jag saker gjorda och är extremt noga med deadliner, men jag jobbar inte ihjäl mig precis. Drar ut och rider när jag har lust liksom. Det enda året i mitt liv då jag varit på gränsen till utbrändhet är när jag gjorde en Master på USC och det var så sjukt mycket att läsa och skriva och prata om att jag började tappa hår av stressen.

Ni då, jobbar ni över? Får ni tillräckligt betalt för det ni gör? Det är ju otroligt kulturellt, både länder och branscher emellan. Men om ni utgår från er själva. Är ni någorlunda nöjda=

Okategoriserade

Den koreanska skönhetsrutinen

30 januari 2019

Det ska regna resten av veckan så jag passade på att ta en liten springtur. Lyssnade på podden Code Switch och hade tur som fick ett oerhört bra avsnitt i öronen. Det handlade om skönhet och hur uppfattningen om vad som är vackert förändrats genom tiderna. Ett exempel var hur Miss Amerika var öppet enbart för vita fram till 1970-talet, det satte en ganska tydlig norm för vem som fick kallas vacker på den tiden.

Extra intressant var ändå den koreanska skönheten. Ni får lov att lyssna själva, men kort sagt började de koreanska skönhetsingreppen blomstra under en lågkonjunktur då det var svårt att få jobb och arbetsansökningarna alltid skulle ha en bild på den ansökande. Nuförtiden är ju den koreanska skönhetsvården det hetaste heta med sheetmasks och 10-stegsrutinen. En orsak till det är att k-beauty är så populär är en medveten exportstretaegi från Koreas håll, den går hand i hand med den koreanska populärkulturen som ju bara växer. En annan orsak är att k-beauty är både förmånlig och att många produkter når långt ner i åldrarna. Redan tweenies kan använda hudmasker.

Det är heller ingen slump att influencers ger sig in i branschen och säljer smink och hudprodukter. Skönhetsbranschen växer enormt mycket. Och blir det lågkonjunktur växer den väl bara mer.

Jag tycker själv att det är så himla intressant med skönhet och hur ideal kopplas ihop med ekonomi och populärkultur. Allt hänger ihop. Personligen tampas jag med att jag inte vill vara en sucker som faller för kapitalismens och patriarkatets förväntningar på hur jag ska se ut. Jag vill inte lägga ner en massa tid och pengar på att pleasa andra. Samtidigt blir jag glad när nån tycker att jag är snygg.

Böcker Jobb Skriva

Två systrar -Förälskelsen

30 januari 2019

I somras hjälpte jag Hannah Widell och Amanda Schulman att skriva den tredje delen i romanserien Två systrar. Förälskelsen heter den här boken, den kommer ut på Forum förlag och utspelar sig delvis i Los Angeles. Otroligt kul projekt! När Magnus åkt till TV4 på morgonen (natten) tog svärmor Diana ut barnen i Tessinparken och jag satte mig ner och skrev i tre timmar. Otroligt kul projekt att göra.

Jag fick också bekräftat för mig själv att det är mycket enklare att vara kreativ inom ramar än skapa en helt ny värld och historia från ingenting alls. Just nu håller jag på med en historia från noll och det är så svårt. Försöker påminna mig själv om att det inte finns bara ett rätt, men återkommer ändå till tanken om att det finns ett ännu bättre, smartare, roligare alternativ. Och det finns det säkert, men å andra sidan är kanske det jag hittar på helt okej det också. (Välkomna till den neurotiska författarens hjärna)

”Den tredje delen i Hannah Widells och Amanda Schulmans serie ”Två systrar”, en modern romansvit om komplicerade relationer och systerskap. Ett katastrofalt tal på ett dop, ett krossat hjärta, en grandios förnedring på Grand Hôtel och ett jobberbjudande som inte går att tacka nej till får systrarna Vanessa och Alicia att fly sitt älskade – och hatade – Stockholm för Drömmarnas stad: Los Angeles. När de kommer dit känns det som om allting är möjligt, men i deras nya liv sätts det mesta på spel. Vilka relationer är värda att kämpa för?”

Det är Lovisa Burfitt som gjort omslaget. Väldigt snyggt.

Vänner

Hur ska man hinna med vännerna?

29 januari 2019

Tre av mina favoritbloggar Hej Hej Vardag, Cinderalley och När du inte orkar ringa en vän (som jag nu inser i det här fallet kom med tipset: RING EN VÄN!) skrev båda om vänskap och hur man ska hantera att folk försvinner medan man är upptagen med småbarn. Kände igen mig. Det är ju inte bara tiden som är ett problem, det är också tröttheten. De flesta kvällar vill jag bara mosa ner mig i soffan, se en tv-serie och tala så lite som möjligt.

När jag var gravid med Vidde och under tiden han var liten kände jag nåt slags trots mot allt som hade med barnsammanhang att göra. Jag undvek allt från barnsim till föräldraträffar och blev nästan förnärmad när folk från utkanten av bekantskapskretsen ville umgås med argumentet ”barn i samma ålder”. Min positionering var såklart otroligt barnslig och ledde till bara en handfull nya vänner med barn i samma ålder som Vidar. Lyckligtvis hade jag gamla vänner som råkade få barn samtidigt och kom närmare tack vare det.

Jag har aldrig haft ett tight tjejgäng (men ofta avundats folk som har det, tex min syster), utan snarare hoppat mellan olika grupper och personer parallellt. Vissa har jag hittat genom studier (en riktigt nära vän bodde jag med när jag pluggade i Holland), jobb, andra genom gemensamma vänner/pojkvänner och en hel del genom bloggen. Och de senaste åren genom den gemensamma nämnaren LA.

Eftersom livssituationer förändras har jag försökt acceptera att vissa vänskapsrelationer försvinner, andra ligger i dvala för att kanske senare återuppstå medan somliga hålls kvar. Jag tänker att de som försvinner ur ens liv ger plats åt nya vänner. Gammal vänskap i all ära, men det finns också något fint att hitta nya personer som lär känna en som man är i dag, inte som man var 2003. Det finns inte oändligt med plats för människor i ens liv och ibland måste kanske en ljummen vänskap ge plats åt en ny. Jag vet att det låter krasst, men Ibland kan man faktiskt bara låta en relation vila och, om det känns så återuppliva den tio år senare. Bra vänskapsrelationer går att återuppliva. De finns kvar trots att tiden går.

Men om man känner sig ensam då? Jag tycker att det Hanna skriver är jättebra. Ring kompisen! Tala medan du promenerar till jobbet eller viker tvätt. Texta, whatsuppa, DM:a på Insta eller motsvarande. Ibland räcker det med en snabb uppdatering. Ett ”hej, jag tänker på dig!”. Jag brukar skypea med några kompisar, andra rings jag med, men de allra flesta skriver jag med på mail eller olika sociala medier. Sen ses vi på sommaren eller när de hälsar på. Svårast är dem som varken bor i Norden eller LA, men det brukar också lösa sig.

Det jag uppskattar mycket med att bo här i LA är alla weekendresor vi gör. Bara hyra en airbnb med vännerna och sen köra några timmar åt valfritt håll från stan. Älskar innerligt morgnarna när folk långsamt vaknar upp och man sitter i köket och dricker kaffe och småpratar och har en heldag och kväll framför sig tillsammans. Och kvällarna med långa middagar utan att någon måste köra hem. Fattar inte varför vi aldrig gjorde såna i Finland.

Mest av allt hänger jag ändå med Magnus. Ibland tänker jag på hur sjukt mycket vi umgås. HELA TIDEN. Det är bara när jag rider och vi sover som vi inte har sällskap av varandra. Det är kanske en ytterligare en sorts vänskap. Hur umgås ni med era vänner?

Hästar Jobb Los Angeles

Måndagen i bilder

28 januari 2019

Jag försöker verkligen svara på alla kommentarer, men ibland fastnar jag i att tänka så mycket på ett svar att jag tror att jag skrivit det trots att jag bara tänkt på det (senast om att jobba på kontor i USA). Ber om ursäkt om ni får vänta på svar.

Jag tänkte att ni skulle få följa med på min måndag. Inledde den med att traska ner till stranden där min kompis Anna-Maria skulle ta bilder av Anna Cummins som jag ju intervjuade för nån vecka sen.

Vi träffades på Back on the Beach som är ett av de bättre strandcaféerna i Santa Monica. Anna hade själv jobbat där för 20 år sedan när hon sparade pengar för att åka till Barcelona. Tyckte att det var ett perfekt ställe att ta bilder på (och så ligger det jättenära oss).

Granne med restaurangen finns ett kommunalt badhus. Rekommenderar varmt för er som hälsar på och hyr hus utan pool. Och tröttnar man på poolen ligger Stilla havet knappt 100 meter ifrån.

Vi gick ner till vattenbrynet för att ta några bilder. Där plaskade det omkring en VAL. Det var så otroligt fint. Det är inte ovanligt att det simmar delfiner här, men valar på Santa Monica beach är verkligen inte någonting man ser varje dag. Jag hade tyvärr inte min National Geographic-kamera med mig (för jag äger ingen sån), men gjorde mitt bästa för att ta mobilbilder. Valen simmade bara ett tiotal meter från stranden. Helt otroligt fint.

Det är samma Anna-Maria som tagit pressbilderna för mina senaste böcker. När vi fotade bilderna för ”Ett himla tjat om hästar” blev så många av dem fina att jag beslöt att köpa loss och förstora dem. Den här blev extra fin, tycker jag. Anna-Maria är ett sånt fotogeni.

Väl hemma var Majlis lite krasslig och jag lade mig i sängen bredvid henne för att svara på mail och skriva en text. Jag somnade givetvis, men unnade mig själv det. Ibland behöver kroppen lite kompensation för att aldrig få sova hela nätter.

Hade gulligt kattsällskap när jag vaknade. Jag inser att jag mest lägger upp bilder på Katniss och aldrig på Simon, men det är för att Simon är så snabb och unnar en bara med gull när man minst anar det. Katniss smyger upp till mig och mimar HJÄLP!!! sen kommer Majlis och tar henne.

Eftersom det ska regna i slutet av veckan klämde jag in en ridsession samma eftermiddag. Red två hästar och övade lite på natural horsemanship. Det är min nya grej: att lära min mer om hästar när jag själv står på marken.

Kan inte påstå att dagen slutade med ful utsikt heller. Så här ser det ut när jag precis ska sätta mig i bilen och köra hem. Sämre parkeringsplatsvyer har man haft. Livet hörni, just nu är det bra.