Suomen Blogimedia

Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Okategoriserade

Hur mycket ska en donera pengar?

4 mars 2018

Hanna ställde en bra fråga:

”En fråga som jag har funderat på angående skillnader mellan USA och Norden är välfärdsstaten vs. välgörenhet, och hur du ser på detta. Råkade se videon till ”God’s plan” av Drake, där han vandrar runt och ger en bunt pengar till random människor, som i sin tur gråter och berättar hur pengarna kommer att hjälpa deras barn komma in på college. I Norden skulle en liknande video vara helt absurd. Men har din syn på välgörenhet förändrats under den tid ni bott i USA? Och på vilka sätt förväntas människor med normal inkomst delta i välgörenhet?”

Det finns många element i den amerikanska staten som jag inte alls fattar eller håller med om. Som att hälsovård inte är en mänsklig rättighet och att så många gått på myten att USA är landet där vem som helst kan bli vad som helst. När vi flyttade hit tyckte jag att det var fint att folk var så generösa med donationer, sen insåg jag att de ger skattelättnader. Jaja, nu säger jag inte att folk är extra generösa just på grund av att det går att skriva av donationerna, men det kan vara motiverande.

Det ligger väl i den amerikanska ideologin att alla själva ska få välja vem de hjälper. Oftare än motsatsen används ”socialism” som ett skällsord och syftar på tillståndet i Sovjetunionen. En pappa på Vidars skola sa att han inte vill betala för andra människors skolgång, hälsovård och föräldraledighet för att de ”bara skulle ta pengarna och köpa större tv:n och bröst”.  Det är svårt att säga vad en normal inkomst är, men vi donerar väl mellan 500-1000 dollar om året, direkt och indirekt genom välgörenhetsevenemang.

Själv tror jag att alla tjänar på ett samhälle med mindre inkomstklyftor och större social trygghet. Att folk inte ska förtjäna att bli hjälpta, utan att staten behandlar alla lika. Jag föredrar med andra ord ett välfärdssamhälle framför ett som lutar sig mot medborgarnas valfria generositet. Däremot kan jag bli ledsen när folk inte vill ge en liten slant till Röda Korset eller Läkarmissionen med motiveringen att de ju redan betalar skatt. Den riktiga motivationen är vanligtvis snålhet. Slutsats: Heller skattefinansierad social trygghet än godtyckliga donationer. Det sagt behövs det inte sällan en extra insats för att hjälpa krisdrabbade. Den här extra insatsen tycker jag att vi som kan ska öppna plånboken för. Sällan kostar de oss mer än en lunch.

Hur du misslyckas i en diskussion
Webinar: Varför det är viktigt med målsättningar

You Might Also Like

6 Comments

  • Reply Lina 4 mars 2018 at 22:31

    Speciellt när Finland skurit ner så grymt på biståndet och flyktinghjälpen så ger nog skatten inget frikort (om en också tänker lite globalt…). Det där med att ”hjälpa dem på plats” är givetvis hyckleri, som så mycket annat.

    • Reply Peppe Öhman 5 mars 2018 at 16:22

      De som vill ”hjälpa på plats” är aldrig intresserade av att bistånd.

  • Reply Jill 5 mars 2018 at 06:26

    Det där med donationer kändes jättefrämmande för mig när jag bodde i USA. Jag skulle delta i en välgörenhetsgrej, relay for life, tror jag det hette, och då skulle man gå runt bland grannarna och tigga pengar. När vi gick iväg trodde jag att ingen skulle ge nåt, men det visade sig att folk donerade 20-30 dollar. Helt otänkbart för Finland.

    Min värdmamma jobbade på ett privat universitet och hennes heltidsjobb gick ut på att ta emot checkar som alumnin skickade till skolan. Jag tänkte bara att skolan kostar skjortan och lite till och sen förväntar de sig ännu att man ska skicka pengar efter att man blivit färdig. Intressant kulturskillnad.

    • Reply Peppe Öhman 5 mars 2018 at 16:24

      Håller verkligen med om att folk är generösa med donationer, önskar ibland att finländarna hade lite mer av det och amerikanerna mycket mer av välfärdsstaten

  • Reply Johanna 5 mars 2018 at 09:00

    Håller med till fullo, precis så!

    • Reply Peppe Öhman 5 mars 2018 at 16:24

      JA! KRAMAR

Leave a Reply