Suomen Blogimedia

Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Personligt

Hästar Personligt Podcast Skriva

Det är lättare att vara kreativ med ramar än utan

25 oktober 2018

Jag vill inte påstå att det är mycket nu. För det är det inte, eller det är mycket hästar och mycket skrivande, men sånt älskar jag ju så det är inget problem. Strunt samma! Det jag ville be er om är att komma med önskerubriker. Det är som att göra en skrivövning (inte för att jag någonsin gjort en sån, men som jag FÖRESTÄLLER mig att en skrivövning är). Det är lättare att vara kreativ med ramar än utan. Så kom gärna med förslag!

Tills dess gör jag som bland annat Hanna och bjussar på Kenzas lista.

Vad har du på dig?

En otroligt snygg jumpsuite från & Other Stories. När jag hämtade Vidde på skolan gav mammorna mig komplimanger medan papporna gjorde armé/flygar/Top Gun-skämt. En kompis till Magnus bara körde förbi oss och var tvungen att texta Maggan ett Tom Cruise-skämt. Så imponerade var active wear-folket av min uniform.

Vad lyssnar du på idag?

Tyvärr har jag lyssnat på alldeles för lite musik på sistone. I dag har det mest blivit podcasterna The Waves, Trumpcast och The Daily. Däremot såg jag på Netflix.dokumentären om the 90s och fick en ordentlig nostalgisköjning av bland annat Nirvana, Ice Cube, Snoop, Alanis Morisette, Spice Girls osv. REKOMMENDERAR!

Vad är du på för humör?

Glad! Jag var i stallet redan lite över åtta och hade en väldigt bra dressyrsession med Rupert. Allt var tyst och lugnt och vackert omkring oss. Efteråt träffade jag min vän Frida på BarDonna uppe på gatan och åt en second breakfast, gick hem och redigerade manus (skrev helt om en karaktär), hämtade Vidde, tvättade håret, lagade mat åt kidsen, spelade in en video till Friday Lab och nu bloggar jag. En uppräkning av vad jag gjort var inte precis svar på frågan, men svar: GLAD.

Helgens planer?

Vi brukar ta det lugnt på helgerna, alltså boka in så lite som möjligt. Men antar att det blir frukost på nån av restaurangerna på vår gata, kanske en liten utflykt nånstans och nån kompisträff. Nästa vecka får vi gäster från Sverige och då blir det full rulle.

Vad var det roligaste hände denna vecka?

Majlis är ju så hysteriskt rolig. Just nu är hon inne i en fas där hon dansar jättemycket. Ibland blundar hon och ser otroligt seriös ut när hon gungar till musiken. Det är inte haha-roligt, men kul att jag fått Cissan helt hooked på att rida ute i bergen med mig,

Veckans fundering?

I dag när det gick så jäkla bra på hästryggen kände jag en besvikelse över att ingen bevittnade det. Efteråt tänkte jag på varför det är så viktigt för mig att folk ska se när jag är bra. Pinsamt att ens skriva det. Har också funderat på att människan mår som bäst när hen lyfter blicken och funderar på annat än sig själv OCH klimatkrisen. Den ständiga följeslagaren.

 

Hästar Personligt Podcast

Dumma människor och etiketter

24 oktober 2018

Imorse steg jag upp 6.30 gjorde våfflor åt Vidar och medan resten av familjen ännu sov smög jag ut åkte först till Mill Creek där jag red dressyr med Rupert och sen vidare till Walker Farms där Cissan och jag gjorde en tur i Tuna Canyon med Sequoia och Sovereignty (så svårt att uttala för mig). Kolla vilken otroligt gullig mustasch Sequoia har! Aldrig sett en sån på en häst förut.

I bilen lyssnade jag på podden Dumma människor. Jag hann med två avsnitt varav det ena handlade om etiketter. Om hur vi så gärna vill placera oss själva och andra in i fack och liksom definiera oss efter det. Jag tror att det handlar om att vi då avsäger oss det jobbiga i att fundera på hurdana personer vi egentligen är/vill bli och liksom bestämmer oss för att vi är en gul person, Myers Briggs Commander, typiskt lejon och extrovert. Magasinet Filter hade ett bra reportage i somras om hur det inte finns någon som helst vetenskapliga bevis bakom teorin att människor kan uppdelas i fyra färger.

Grejen är bara att alla är lite av allt och om vi bara vill kan bli modigare, mer utåtriktade, noggrannare, bättre på att se helheter eller vad det nu är vi vill bli bättre på. Att sätta en etikett på sig själv kan vara direkt hämmande. Så bekräftar vi att vi är på ett speciellt sätt och stannar i det. I podden talar de också om hur vi mer eller mindre medvetet kan påverka våra barn. Får ett barn ständigt höra att hen är blyg, busig eller smart blir den det. Det här med etiketter pratar vi för övrigt också om i Friday Lab.

Gud vad jag babblar på nu, men ibland får det bli så här i bloggen. I podden pratar de också om rädslor och att övervinna dem. När jag körde hem tänkte jag på hur personliga och ibland helt irrationella rädslor är. Jag kan till exempel tycka att det är läskigt att köra bil i bergen, men är aldrig rädd för hästar. Jag har noll problem med spindlar, men får panik av ormar. Jag tänkte skriva att jag inte tycker det är läskigt att hålla tal eller föreläsa framför en massa människor, men det gör jag nog, men jag har liksom satt en etikett på mig själv som en person som gärna håller tal/föreläsern. Så jag bara gör det. Det bästa sättet att komma över en rädsla är väl att konfrontera den. Hej kognitiv terapi!

Ingen rädsla för höjder här. Ni då, vad är ni rädda för, som andra människor inte är? Och har ni övervunnit någon rädsla?

baby Gravid Personligt

Ett år och 364 dagar

21 oktober 2018

Eller när ni läser det här är det exakt två år sedan Majlis Öhman steg iland i Silver Lake, Los Angeles. En sån bra liten person. Så glad och smart och snäll, djur- och bokälskande. Skrattar ofta. Vägrar att ha på sig kläder. Jag är så lycklig över att hon kom till oss.

På den här bilden är hon knappt en timme gammal. Vi åkte in på morgonen, hon föddes några timmar senare i ett badkar, sen beställde vi thaimat och körde hem till kvällen. Om man bortser från allt blod jag förlorade var det en alldeles perfekt förlossning.

Vi var från första början en alldeles perfekt storebror. Han gick omkring skakade på huvudet och undrade högt hur just vi kunde få världens gulligaste baby. Nuförtiden händer det att han stör sig på henne, men för det allra, allra mesta är de väldigt gulliga tillsammans.

 

Äh, nu låter jag bara bildkavalkaden komma. Ni som inte är så intresserade av barn kan bara skrolla förbi. Tänker däremot att mormödrar och farmödrar kommer att uppskatta denna förvandling från baby till toddlare.

 

 


Grattis Majlis och grattis världen som fick dig!

Personligt Träning

En hyllning till att vara halvbra

13 oktober 2018

Den där insikten jag nämnde i förra inlägget handlade om att jag blir sämre när jag försöker tvinga mig att vara bra. Det är väl ingen originell egenskap precis att misslyckas när en ska prestera framför andra, men det fick mig att fundera på varför det är så viktigt för mig att vara bra. Eller ännu värre: DUKTIGAST.

Vi tar det från början. Under gårdagens dressyrlektion skulle vi rida ett tävlingsprogram framför de andra ryttarna. Programmet var superenkelt, men eftersom alla andra kollade på ens minsta rörelse blev det lite nervöst. Jag fick för mig att jag skulle visa mig på den styva linan, men det gick inte alls speciellt bra. Jag red en på sin höjd medioker runda och kände mig så misslyckad att jag grämde mig över detta hela resten av dagen.

Det är ju helt sjukt att jag hade en dålig känsla i kroppen efter att ha utfört en hobby. Någonting som jag bara gör för att må bra, och i ärlighetens namn nästan alltid gör mig lycklig. Följande dag snubblade jag över den här texten i The New York Times som handlade om exakt det jag upplevt. Skribenten kallar det ”a sign of a civilization in decline”. Det är kanske att slå på den för stora trumman, men lite soligt är det ändå att vi kopplar ihop vårt värde som människa med hur bra vi är på våra hobbyn. Jag vet inte om det finns en koppling till sociala medier där vi hela tiden skapar berättelsen om oss själva. Eller om prestationssamhället helt enkelt uppfostrat oss (mig) till att hela tiden vara lite bättre, lite duktigare och lite nyttigare. Att det inte finns plats i den moderna, effektiva människans dygn att göra något bara för nöjets skull.

Den här hösten ska jag därför jobba på att älska mig själv som en medelmåtta minus. Eller till och med acceptera mig som det räcker. Att inte ställa några som helst krav på mig själv att bli en bättre ryttare. Jag har faktiskt klarat av att göra det löpningen, slutat mäta tid och avstånd. Då ska det väl också gå i hästvärlden.

Bild: Anna-Maria Photography.

Los Angeles Personligt Resa

Allt börjar med ett litet steg

10 oktober 2018

Jag skulle helt inte vilja skriva någonting alls om klimatkrisen eftersom det ofta dyker upp beska, anonyma kommentarer i kommentarsfältet när jag gör det, men i dessa tider är det viktigt att utnyttja sin plattform för viktiga frågor och klimatfrågan är den viktigaste just nu.

Precis som ni lider jag av klimatångest, som inte precis lättade efter IPCC:s rapport om att tiden håller på att rinna ut. Om man anstränger sig för att gräva fram lite ljus i det här kompakta mörkret är det att folk de senaste åren börjat prata OCH agera (källa: mina sociala medier som är proppfulla av människor som delar texter, diskuterar och agerar hållbarhet). Jag tror starkt på att förebilder och inspiration kan påverka andra. Ju fler som äter vegetariskt och veganskt, desto fler recept dyker upp och fler människor testar. Detsamma gäller att flyga. Ju fler som vägar, desto mer realistisk blir just det alternativet.

Jag tänker mycket på just flygtrafiken. Eftersom vi bor på andra sidan jordklotet från en stor del av vår familj och vänner flyger vi minst en gång om året. Vi klimatkompenserar, men jag känner ändå såklart dåligt samvete. Ingen borde flyga. Samtidigt tycker jag att Hanna formulerade det bra:

Jag tror att just det här med privatpersoners flygande har blivit något man kan kanalisera sin ångest och ilska i. Kanske är det närhetsprincipen som styr, samma som gör att man skulle engagera sig mer om fem barn i grannhuset höll på att svälta ihjäl än när miljoner barn på andra sidan jorden gör det. Det är enklare att bli arg på Emilia de Poret (är chockad över hur mycket hon flyger) än på nån rik fabriksägare i Kina.

Kläder, prylar, elektronik och mat flyger också. Ibland jättelångt, ibland både fram till oss och tillbaka. Kan inte bekräfta källa på detta, men jag läste att räkorna på räkmackorna i Göteborg fiskades i havet utanför och sen flögs över till Estland för att skalas och tillbaka till hemstaden.

Det är svårt för en helt otränad att börja med att springa ett maraton, motsvarande svårt kan det vara för en klimatokunnig (de finns verkligen!) att från en dag till en annan sälja bilen, sluta flyga, bara äta veganskt och bara köpa second hand. Risken finns att hen skiter i projektet och stannar kvar i soffan/fortsätter leva som om jorden var oändlig. Det gäller att börja med små medvetna steg, strunta i en flygresa, varannan begagnat, cykla till jobbet och så vidare. Följ klimatkonton på Instagram och få in fler alternativ i flödet. Och vi som redan vet får lov att fortsätta dela texter, ljud och bild. Prata och förklara. Kunskap är makt och med makt kan man förändra.

Hästar Los Angeles Personligt Podcast

Insikter betyder väldigt lite

3 oktober 2018

I dag var det dags för Friday Labs andra session (mellan sessionerna får deltagarna övningar, vi håller Q&A:s och så är Facebookgruppen aktiv). Marianne pratade om vikten att sätta specifika och långsiktiga mål, reservera en tid för överläggning med sig själv och så sa hon att en insikt inte har någon betydelse om den inte följs av handling och förändring. Det tänkte jag mycket på. Att det är lätt att vara analytisk och veta vad man borde göra, men svårt att verkligen göra någonting i sin vardag annorlunda. Samtidigt är det de där små justeringarna som leder till stora förändringar. Jag har för övrigt ett ex som sade att man borde förbjuda ordet ”borde”, men mer om det en annan gång.

Magnus och Peppes podcast ligger ute! Vi talar om bokmässan och vem jag var mest imponerad av att träffa där. Vem alla kulturkvinnor var kära i i år och om cheerleaders. Om den tafatta härskartekniken att inte låtsas känna till kändisar, om fortnite och sjuåringar med mobil och patriarkatet såklart. Har fått mycket bra feedback på det här avsnittet. Finns på Acast, Itunes och alla andra poddplattformer.

Jag är post-bokmässa/carpe diem-trött i kroppen, men åkte ändå ut till Topanga för att kolla in ett ställe Frida ska ta emot equus coahing-klienter på. Ett alldeles magiskt ställe med getter, grisar, en sur ko, hönor, alpackan och såklart hästar. Var lugn och lycklig i kroppen när jag körde hem längs med smala bergsvägar. Men mer om det imorgon.

 

Personligt

Älska inte dig själv

1 oktober 2018

Sitter i transit på Gatwick. Har precis ätit en sen frukost och går nu igenom mailskörden. Tänkte att vi kunde småprata lite. Kan inte minnas vad temat för årets bokmässa var, men några teman upprepades privat av olika människor i olika sammanhang. Jag pratade med Jessica Gedin på Tidningen Vi’s fest. Hon sa att hon är trött på allt tjat om att man ska älska sig själv och ville göra en podd om självhat. Det kan vara bra att ibland ta till sig lite kritik, speciellt om man är en offentlig person, sa hon.

Nån dag senare modererade jag ett seminarium med Hannah Widell och Amanda Schulman och den senare sa precis samma sak, att hon är trött på att man ska älska sig själv, sin kropp och vara så himla lycklig. Lite senare pratade författaren och min bokhorakollega Marcus Stenberg om hur trötta vi är på sommarpraten som bara handlar om en persons (själsliga) resa och följer exakt samma dramaturgi som alla andra sommarprat. Det blir för mycket enskilda personöden. De bästa praten handlar, likt Katarina Wennstams, om ett tema som är brännande för alla. Mitt drömscenario är att konceptet i framtiden handlar om sak istället för person.

När bokmässan var över gick Cissan, jag och Kristin (som Cissan gjort kokböckerna Nyfiken Grön och Nyfiken Grönare med. Otroligt bra person) och åt middag tillsammans. Kristin sa att hon är fruktansvärt trött på den individfokuserade kulturen där alla framgångar och misslyckanden ses som individuella händelser. Det är egentligen ett väldigt amerikanskt sätt att se på världen. Ser man bara individer är det svårt att de mönster och göra en samhälleliga förändringar. (Nu finns det såklart undantag som bekräftar regeln, som #metoo, men ni fattar vad jag menar).

Jag tror faktiskt att världen skulle vara en lite bättre plats och folk lyckligare om vi flyttade fokus från oss själva och specifika andra individer och istället justerade siktet mot det kollektiva bästa. Jaja, nu sneglar jag lite på Jeremy Benthams största möjliga lycka (nytta) för störst antal individer. Men handen på hjärtat tror jag att man mår som bäst om man slutar fokusera så mycket på sig själv och hur man EGENTLIGEN mår och uppfattas.

Nu skrev jag ner det här i hasten, måste rusa vidare till LA-flyget, men är nyfiken på vad ni tycker.

Signatur, Bloggare since 2005

Los Angeles Personligt Restauranger

Minsta möjliga motstånd

21 september 2018

Hej bloggen,

I dag borde vara den sista dagen som Magnus jobbar extremt mycket – för den här gången. Jag sköter moderskapet så strategiskt jag kan. Med minsta möjliga motstånd. Nu när vår lilla pool är öppen igen låter jag dem bada så långa som möjligt. Ger dem sen mat och skärmar och håller tummarna för att de ska somna. Jag är så trött. Borde läsa böckerna till författarna vars samtal jag ska moderera nästa vecka, men har bara hunnit igenom drygt hälften.

Men allt är inte tråkigt! Fick rida en väldigt trevlig och stor privathäst i dag. Om allt går som planerat ska jag motionera den minst en gång i veckan framöver. Jag fick också glädjande feedback på ett manus jag lämnat in och ett trevligt mail från ett produktionsbolag. Där ser man!

Nu sitter jag här i soffan och väntar på att Magnus ska komma hem. Med ojämna mellanrum hojtar jag: ”Please don’t scream!” åt Vidde och hans playdate Ali som spelar på Nintendo switchen. Grannen ovanför har tänt en ordentlig spliff och röken puffar in genom vår öppna terrassdörr. Jag längtar efter ett stort glas rödvin och en ännu större portion pasta på kvarterskrogen. Snart Peppe, snart, viskar jag åt mig själv.

Böcker Feminism Personligt Samarbete

Kroppshetsen kring oss

20 september 2018

Jag tränade ingenting fram till det att jag var runt trettio. Eller jag red lite och snowboardade lite och promenerade mycket. Det gick bra ändå. Nånstans på vägen hade jag en kille som tjatade på att jag skulle träna mer. Jag antar att det var hans finkänsliga sätt att säga att jag var tjock och slapp, men det struntade jag i. Det sagt har jag som yngre i omgångar tyckt att mycket varit fel och fult med min kropp, men vill inte dissa den. Nuförtiden har vi nämligen en bra relation, kroppen och jag.

Jag har också lidit av någon slags ätstörning light sedan jag var i tonåren. Aldrig haft ett helt avslappnat förhållande till mat. Nuförtiden äter jag precis vad och hur mycket jag vill, men min hjärna går ändå automatiskt in i en avancerad exceltabell som listar kalorier och kolhydrater och fett. Magnus tycker att jag gott kunde gå upp lite i vikt, men eftersom folk ska inte ha åsikter om andra människors kroppar, så skiter jag i det.

Men det var inte det jag skulle skriva om, jag skulle däremot tipsa om är Mia Skäringer-serien Kroppshets. Den finns i tre delar på SvtPlay och handlar om hur hjärntvättade vi blir av att ständigt bara se en sorts kroppar. Och bor du inte i Sverige rekommenderar jag till exempel VPN Express. Har ständigt på min.

När ni ändå är inne på SVT Play vill jag tipsa om BBC-serien The Split. Den handlar om en kvinnlig advokat, hennes case, familj och relation(er). Serien är producerad av kvinnor och det är ett otroligt hantverk av trovärdiga karaktärer och relationspsykologi. Bästa jag sett på länge.

Jag talade med min syster i morse. Hon tillbringar tre månader i Thailand med familjen och har således tid att lyssna på en hel del ljudböcker. PLUS att hon laddat ner en massa bilderböcker åt sina barn på Nextory. Hon sa att det är jätteviktigt att klicka på den här länkarna Peppe (Finland) och PeppeSe (Sverige) ifall ni vill ha 30 dagar gratis lyssning. Går ni bara in på Nextorys sida blir det svårt att hitta rätt ställe att slänga in rabattkoden.

Tycker att vi ska tala mer om detta senare, men att Mamma, kompis och ingen alls kommer före pappa i Kamratpostens undersökning om vem 8-14 åringar (1700 stycken svarade) talar med när de är ledsna är ju otroligt sorgligt. Pappor kan till exempel börja med att stanna hemma längre med sina barn för att bygga upp en långvarig relation med sina barn.

Feminism Personligt

En enklare vardag

18 september 2018

Imorse var det dags för en session av Friday Lab (vi håller förresten på att planera tidpunkten för vårens kurs, men info om den kommer upp här). Jag är så glad att Majas och min coaching och sen vänskap ledde till detta och för att få lära känna deltagarna i kursen. Folk är så kloka och trevliga och jag drömmer om att vi alla kan träffas nånstans IRL över en middag.

I dag pratade vi bland annat om hur man kan strukturera upp sin vardag så att den inte bara består av tråkiga måsten. Någon tipsade om att beställa matkasse, ha städhjälp och det här systemet (tyvärr bara på finska, tipsa mig gärna om svensk motsvarighet!) som går ut på att man planerar middagen alla vardagar i fyra veckor framåt, gör inköpslistor på råvarorna som behövs och sedan beställer hem dem.

Hemma hos oss har vi löst just det problemet med att äta ungefär samma sak alla vardagar. Eller så här: nästan varje måltid består av tomat, avokado, bönor, linser, random grönsak i kylskåpet, pasta eller tacoskal. Latmansversionen av att planera middag fyra veckor framåt. Jag kan garantera att vår funkar i mer än fyra år, men då måste man vara lagd som Maggan och jag.

Mitt eget bästa drag var att låta skolan vara helt på Magnus ansvar. Han ansvarar för Viddes lunch och mellanmål, för möten på skolan, donationer, frivilligverksamhet och kontakten med de flesta andra föräldrar. Kvinnor tar fortfarande hand om lejonparten av det oavlönade hushållsarbetet så varför inte jämna ut statistiken lite?

Min tes är att det enda sättet att frigöra mer tid för sig själv är att skära bort/omfördela något ur vardagen. Det här kanske bara är en extra hård period som du inte har tid att tacka ja till alla inbjudningar. Eller kanske livet blir enklare av att ha en skärmfri kväll i veckan för vuxna, medan barnen får skärma loss så mycket de vill (de kommer inte att bli sämre medborgare av det, jag lovar!). Eller så är middagen mackor eller gröt ibland. Eller så får dammråttorna föröka sig mer än vanligt. Vad är det värsta som kan hända, liksom?

Nu vill jag gärna ha era tips på en enklare vardag/mer tid för er själva. KÖR!