Suomen Blogimedia

Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Feminism Personligt Podcast Tips

Om att stöda andra kvinnor

19 februari 2019

Linn Jung är så jäkla smart, rolig, bra på att skriva och dessutom en nära vän till mig. Tycker att alla ska läsa hennes blogg. Häromdagen skrev hon kort om uppfattningen att kvinnor alltid ska stöda andra kvinnor.

”Kanske är det någonting i det här att man ”alltid ska peppa och lyfta andra kvinnor” som skaver. Jag tycker faktiskt inte alltid det. Det här är kanske ett sidospår: Men jag vill faktiskt att ni ska se kritiskt på mig som människa. Jag vill att ni ska kunna säga emot mig. Jag behöver inte en massa stöd bara för att jag är kvinna. Jag vill bli tagen på allvar. På något sätt tycker jag att jag har kommit så pass långt i den här jämställdhetskampen att jag tycker att ni får ifrågasätta mig. Att vi vågar argumentera med varandra är  girlpower. Att vi tar varandra på så stort allvar att vi vågar ifrågasätta varandra – där tror jag vi har nåt. I övrigt tyckte jag det var underbart det som Karhunen skrev: ”Börja prata gott om andra kvinnor bakom ryggen”. Det gör jag så ofta jag kan.”

Och jag håller såklart med om allt Linn skriver. Ändå fanns det något som jag inte kunde släppa. Tänkte mycket på det där med att se kritiskt också på kvinnor och ta dem på allvar. I dag när jag körde upp till stallet lyssnade jag på det senaste avsnittet av podden On the Media (otroligt bra och ett tips från en bloggläsare). Det handlade först om hur kvinnliga presidentkandidater behandlas i media (spoiler: olika än män). Och sen om Monica Lewinsky, Tonya Harding och framförallt Lorena Gallo (Lorena Bobbitt). Tydligen har Amazon gjort en dokumentär om kvinnan som högg av sin mans penis (efter att han misshandlat och våldtagit henne i många år). Ska se den ikväll.

Det som slog mig där i bilen i Topanga var att när jag idag hör Lewinskys, Hardings och nu Bobbits historier blir jag chockad av hur sexistiskt de blev bemötta inte minst i media. Hur man hånade och skrattade åt dem (Lewinsky nämns till exempel i ca 40 olika rapsånger). Vi har såklart kommit långt från den tiden. Samtidigt tänkte man säkert så på 90-talet också. Att man kommit så sjukt långt jämfört med 60-talet och praktiskt taget hade nått jämställdhet. Och jämfört med 30-talet hade kvinnans ställning förbättrats oerhört mycket jämfört med 60-talet.

Vad jag menar är att trots att vi är på väg och kommit ganska långt kommer vi antagligen att se tillbaka på den här tiden som ojämställd. I dag kan vi ju bara jämföra med tider som varit ännu sämre. Jag tror att patriarkatet gör att vi automatiskt förväntar oss olika saker av kvinnor och män och i många (äh, de flesta) jobbsammanhang utgår vi undermedvetet från att män är lite mer kompetenta än kvinnor (och vita än folk med annan hudfärg, och straighta än HBTQI osv).

Feminism är att våga kritisera och ta folk på allvar, men det är också att se att alla inte ännu ses som likvärdiga. Dessa två utesluter såklart inte varandra, men det jag kanske försöker säga är att granska våra egna förutfattade meningar om hurdana människor är. Om kvinnor bedöms hårdare, eller generellt är tvungna att jobba hårdare, på arbetsmarknaden är det kanske viktigare med lyft än kritik? Äh, jag vet inte. Lyssna på poddavsnittet! Och som sagt håller jag med i det som Linn skrev, ville bara utveckla det vidare.

Resa

Aningslösa utpekare

18 februari 2019

Jag tänker mycket på klimatförändringen och på hur det finns en tröst i att när folk ändrar attityd och livsstil kan en förändring ske fort. Ta som exempel att äta vegetarisk eller vegansk mat som för inte så länge sedan var något hippien och djurrättsaktivister sysslade med. Nu håller det på att bli normen att inte äta kött varje dag. Eller att flyga på semester, folk kommer säkert att göra det (flygtrafiken ökar nu, men vill tro att det snart svänger). Flygskammen håller i alla fall resenärer från att ta bilder i planet. Färre reklamkampanjer med vajande palmer i bakgrunden och när folk reser långt stannar de flera månader. Jag tror att det inom kort kommer att vara lågstatus att flyga. Något man helst inte visar upp offentligt.

Min kompis Paulina förutspår att Aningslösa Influencers är bara början till den dåliga stämning som kommer att uppstå gällande klimatfrågor. Det behövs kanske dålig stämning för att folk ska ändra på sig. Eller obekväma bilder. Magnus slutade äta kyckling efter att ja läst Jonathan Safran Foers Eating Animals och blev vegan för några månader efter att ta sett Cowspiracy. Det måste kanske bli obekvämt för att vi ska ändra på våra vanor. (I Magnus fall började han äta kött igen, men inte slentrianmässigt. Lyckligtvis får man helveganska impossible burgers till och med på McDonals nuförtiden).

Nu kan det ju vara att jag pratar från en bubbla. Jag är kompis med och följer folk som grundat miljöklubbar, pratar mycket om hållbar livasstil och slutat flyga. Min verklighet är inte allmängiltig, MEN jag har svårt att se att detta inte är början på en bredare trend. Och att den kommer att sprida sig fort. Två steg fram, ett tillbaka, men i alla fall framåt.

Ja och gällande influencers som tjänar ihop sitt levebröd på vita stränder, oroa er inte, de kommer att hitta andra sätt att skapa content på! De är kreativa människor. Sen kan jag hålla med CRFN om att de allra rikaste flyger (SIC!) under radarn och är också de som släpper ut med koldioxid. Vi pekar bara finger åt de vi ser. Här tycker jag att strängare beskattning är en självklar väg att gå.

Ärlig fråga: Har ni under de senaste åren avstått från något (kött, flyg, bilresor eller annat) för att ni värnar om miljön? Eller tänker ni att detta är något som borde komma uppifrån, genom lagstiftning?

Länkar Personligt

Tindersvindlaren

17 februari 2019

Hej söndag! Jag försöker skriva, men Majlis blir rasande om jag inte genast lyssnar på henne så mitt producerande av text är mer upphackat än vanligt. Igår kväll åkte vi till North Hollywood för att hänga med Cissan vars man också befann sig i Stockholm. Den nyblivna tvåbarnsmamman Frida hakade också på. Vi bakade semlor och jag avslöjade den största klyftan mellan Sverige och Svenskfinland: Att vi kallar bakverken för fastlagsbullar. Nästa år ska jag berätta om hallonsylten.

Jag hade tänkt att vi skulle sova över, men sen slog det mig att vi ju har katter nuförtiden och körde hem i LA-natten. Tänkte faktiskt fråga er vilka era bästa katt-lifehacks är. De jag fått i tidigare kommentarer har nämligen varit så jäkla bra. Magnus är ju kattexperten i vår familj, jag har vuxit upp med hund, och nu när jag är ensam vuxen hemma känner jag att jag måste ta mitt ansvar. Så bring it on!

Jag ville också kika in och tipsa om det här reportaget. Det är på norska, men så mycket bild OCH textning att alla kan ta sig igenom det (vi som kollat på SKAM och Ung och lovande har noll problem. Det handlar om en man som lurar pengar av kvinnor i modern tappning. En slags golddigger i Tindertappning.

https://www.vg.no/spesial/2019/tindersvindleren/?fbclid=IwAR3ADfnVETO-4Eh9o70iWmn8ikNAxv4RTMA326Qxpufz36TxVW4g7LrCRCw
Gravid Personligt

Är du full, eller?

15 februari 2019

För exakt tio år sedan friade jag till Magnus. Det var en söndag förmiddag i vår hyreslägenhet på Munkholmen. Jag var såklart otroligt nervös. Vi hade känt varandra i ett och ett halv år och varit ett officiellt par mycket mindre än så. Men när man vet så vet man. Första gången vi träffades kände jag att vi är lika. Samma skrot och korn, liksom.

På mitt frieri svarade Maggan: ”Är du full, eller?”. Nu är det ju ett väldigt kul svar, men då blev jag extremt sårad. Sen gifte vi oss på sommaren och nio månader senare föddes Vidar. Har ej ångrat mig. Ärligt talat tycker jag inte det är så viktigt med äktenskap, men jag älskade verkligen själva bröllopet. Att samla ihop sina favoritmänniskor i sommarnatten och fira kärleken.

Dagen innan just den här dagen hade jag fått veta att jag var gravid med Vidde.

Länkar Tips

Veckans läsning, lyssning och tittning

15 februari 2019

Det är fredag och det betyder en massa bra tips för er som suktar efter att lära er nåt och bli underhållna. Tycker själv väldigt mycket om att göra de här listorna. Sparar på mig gott och blandat från hela veckan som gått.

För några veckor sedan länkade jag till en BBC-dokumentär om Sheikha Latifa, som försökte fly från Dubai med en finländsk capoeiralärare och en fransk spion. New York Times’ skriver om kvinnors begränsade frihet i turistparadiset. Läs denna text.

På tal om Dubai så tycker jag att den här artikeln om Aningslösa Influencers var intressant.Det är så klart en effektiv strategi att, primärt, rikta in sig på de som är mest sårbara och beroende av sitt rykte. Till skillnad från andra “kändisar” har de flesta ingenting att falla tillbaka på, säger han.” Men stämmer det verkligen? Är flyg verkligen det enda sättet för influencers att försörja sig på? (det sagt håller jag med er som diskutera det här på bloggen att det finns värre, mycket mer osynliga miljöbovar). Däremot: ordet Influerare, är det VERKLIGEN det bästa vi kan komma på?

Det här är ju inget nytt för de flesta av er, men allt fler vill betala för det innehåll de konsumerar. På sistone har det dykt upp några verktyg som gör det möjligt för podcastare att ta betalt av sina lyssnare.

Börjar #metoo nå också musikbranschen? Hoppas! Flera kvinnor berättar om hur Ryan Adams utnyttjat dem genom löften om en karriär som musiker.

Goda nyheter: Bokförsäljningen ökar! Och inte bara e- och ljudböcker, utan vi snackar pappersböcker.

Börjar #metoo nå också musikbranschen? Hoppas! Flera kvinnor berättar om hur Ryan Adams utnyttjat dem genom löften om en karriär som musiker.

En bra text om hard core-fans och Michael Jackson-dokumentären Leaving Neverland (som har premiär på HBO om ett par veckor).

Och ett tv -tips: Hanna påminde mig om den härliga serien Smilf som handlar om en ung, frånskild mamma i New York. Stundvis ganska mörk, men det senaste avsnittet var GULD.

Jag skulle gärna rekommendera USA-podden för er som inte orkar lyssna på engelskspråkiga poddar, men vill ha koll på USA. Den ÄR bra faktamässigt, men ibland är programledarna måste sluta försöka vara roliga och coola. Det GÅR inte. Därför vill jag påminna er om att Dumma människor säsong två har startat för några veckor sedan.

Böcker Hästar Skriva

Redigering av manus

15 februari 2019

Det är nära nu. Tidigare i dag fick jag mitt (och Hej Hej Vardags) hästboksmanus med kommentarer av min förläggare. Det här är fjärde boken jag gör tillsammans med samma förläggare och jag litar på hennes till alla procent som finns. Jag vet att hon aldrig skulle låta ett dåligt manus gå i tryck. När jag läser hennes kommentarer hör jag hennes röst och blir ibland full av fniss.

Magnus är fortfarande i Stockholm så jag redigerar i tre minuter och läser sedan bok för Majlis i två. Det är kanske inte världens mest effektiva arbetssätt, men det går. Jag bävade lite inför denna redigering, men det är överraskande kul. Eftersom manuset har fått vila i ett par månader har jag fått distans till det och tycker faktiskt att det är ganska bra (känns väldigt självbelåtet att skriva så).

Tänker ofta på att författaren Mats Strandberg sa i en intervju att han älskar redigering. Det är då boken tar form och han kan mejsla fram det bästa ur råmaterialet. Tycker att det är en attityd att ta med sig in i processen.

Förresten, jag tänker såklart lotta ut böcker här på bloggen och bjuda på specielpris, men om ni spontant kommer på folk som borde på recensionsexemplar, hör av er!

Vänner

Alla vänners dag

14 februari 2019

I Finland firar man vändagen” istället för alla hjärtans dag. När jag var yngre tyckte jag att det var typiskt Finland. Opassionerat och liksom ljummen mellanmjölk. Ingen stor kärlek eller passion. Varför fira något så självklart som vänner när man kunde gå ut på romantisk middag, få presenter och hylla KÄRLEKEN? I rent trots gick jag omkring och önskade alla en glad ALLA HJÄRTANS DAG. Delvis också för att ”vändagen” lät så futtigt. Kunde man åtminstone inte sträcka sig till att kalla den: Alla vänners dag. Dålig copy.

På äldre och visare dagar har jag lärt mig att uppskatta vänskapen. Alltså, jag gillar kärleken också, men livet skulle vara så jäkla fattigt utan vänner. Jag känner att mina vänner på många sätt, tillsammans med min familj, är grunden i mitt liv. De får mig att känna mig trygg och älskad. Jag fattar att jag är oerhört privilegierad som har ett gäng så otroliga människor i mitt liv och försöker påminna mig själv om att känna tacksamhet för det.

Min vänskap är nästan helt villkorslös. Någon skulle kanske säga att det beror att jag inte låter folk komma tillräckligt nära för att det ska uppstå en situation där jag skulle bli arg och besviken. Men jag ser det som att mina vänner ger det de kan åt mig och mer kan jag inte begära. Sen hänger jag ju ständigt med Magnus så jag antar att jag aldrig känner mig ensam. Jag skulle kanske vara en annorlunda, mer krävande vän om jag var singel. Eller kände mig ensam i vår relation. Jag vet inte. Vad tror ni?

Det är också en sån rikedom att ha folk från olika perioder och platser i sitt liv. Folk som känner Peppe från år 1998 och år 2018. Drömmen är att i sommar, när Maggan och jag varit gifta i tio år, samla ihop folk från olika platser och ordna en fest i Helsingfors. Tänk att får presentera LA- och Stockholmsvänner för Helsinforsvännerna!

Jag antar att jag med det här inlägget bara ville pudla och säga att förr i tiden-Peppe hade fel. Vändagen, eller som vi nuförtiden kallar den: Alla vänners dag, är absolut värd att fira. Ta en ut en kompis på middag och berätta för hen hur viktig hen är för dig. Eller varför inte låta det bli ett återkommande tema? Jag fick ett mail av en bra person som i en bisats berättade att hon på fredagar och söndagar har som vana att skriva och berätta varför hon uppskattar folk. Otroligt inspirerande.

Okategoriserade

Livet & LA community

13 februari 2019

I höstas snackade jag ju lite löst om styra upp något slags community för folk som hänger här. Tänker att vi ganska långt har samma värderingar och humor och säkert skulle komma bra överens. Jag vet också att många av er gärna skulle betala för innehåll (stort tack alla ni som swischar och betalar för podden! <3 ), men att bara prenumerera för en blogg kanske inte är klockrent. Men så här då, tänkte jag:

Varje månad träffas vi på Zoom två-tre gånger. Jag lägger upp datumen och sen är det bara att anmäla sig. Varje session har ett tema och sen följer diskussion kring det. Första månaden kunde temat vara skrivande och kreativitet och det andra ett webinar där Marianne och jag pratar om målsättning och struktur i livet. Senare kunde Magnus hålla en liten föreläsning om podcasting och kanske jag kunde be Cissan prata om företagande. Nån månad kunde vi ha en bokklubb osv osv PLUS ett kurerat nyhetsbrev med mastiga länkar till bra lyssning, läsning och tittning UTÖVER den jag brukar göra varje fredag. Och så kostar det 10 dollar/euro 100 kronor i månaden. Kan det vara nåt? Vi testar!

Jag har för övrigt varit sällsynt nervös över att publicera det här inlägget. Lyckligtvis har jag en coach i min närhet som har peppat mig och gett mig stöd.

baby Personligt Tips

Ensamstående morsan

13 februari 2019

Magnus åkte till Stockholm igår och jag är ensam hemma med barn och katter. Jag är känd som den i gänget som inte klarar av att vara ensamstående. Det började med att Magnus skojade om att jag inte har någon kolla på barnen och får panik om han åker bort. Eftersom så många här i LA har äkta män (tyvärr sällan hustrun) som är tvungna att vara borta länge på grund av tv- och filminspelningar låg det nåt slags humor i att jag som alltid har Maggan hemma skulle klaga på några dagar av ensamhet. Min bortskämdhet blev liksom ett skämt. Som upprepades tillräckligt många gånger för att bli en sanning. Jaja, nu hör folk oroligt av sig till mig och frågar om jag behöver hjälp och/eller sällskap. Jag tackar såklart alltid ja. Kul med sällis!

Tänkte fråga er vilka tv-serier ni kollar på ihop med eventuell partner? Jag får nämligen pausa i Sopranos, True Detective och The Walking Dead (vägrade för övrigt först att kolla på TWD pga lättskrämd, men sen övertygade Maggan mig om att det är människorna som är det största hotet, inte zombierna. Han såg till och med om den första säsongen med mig för att jag skulle komma ikapp).

Ensam hemma kollar jag på Crashing (så ojämn avsnitt två och fyra var GULD, avsnitt tre nja), High Maintenance (bra intervju om weed med skaparna i senaste podden The Cut on Tuesdays), Russian Doll (började gilla den på allvar först i avsnitt fyra. Tycker att huvudpersonen är lite FÖR tuff och cool för sitt eget bästa). Mitt bästa lifehack är att lägga mig tidigt och försöka hålla mig vaken i minst två avsnitt av valfri serie.

Los Angeles Personligt

Hyran i LA och annat

12 februari 2019

Här kommer svar på frågestunden från i söndags! Jag svarar bland annat på frågor kring om man vill ha barn OCH flytta utomlands, vad kostar det att hyra lägenhet i LA, vad ska man tänka på när man flyttar till USA (New York) och MYCKET mer. I dag, medan vi väntade på lunch, spelade Magnus in frågor och svar. Ni kan antingen kolla på mitt fejs medan jag svarar, eller bara lyssna på den som podd medan ni pysslar med annat. Tyckte först att det blev alldeles för tråkigt som video, men när jag insåg poddpotentialen blev jag glad.

Här kommer för övrigt mina poddtips för den som är intresserad av amerikansk kultur: Slate The Waves, Wisconsin Life, The Tip Off, The Habitat, Replay All, Embedded och Still Processing tror jag att du kommer att gilla.